Har just insett att jag slösat bort 4 år på en kille som inte riktigt har alla hemma. Tycker verkligen synd om honom. Tycker synd om mig själv också, hur jävla dum får man vara. Och varför lyssnade jag inte på mina familjemedlemmar och nära vänner som hela tiden varnat mig. Men jag har ju som inte någon att jämföra med, & det är ju såklart lätt att lura någon som inte har någon erfarenhet utav förhållande och dess innehåll. Men vad är kärlek egentligen? Tror inte att jag upplevt riktigt kärlek. Bara fejk.