Hittade "boken om mig" som jag skrev när jag gick i 8:an på högstadiet. Kan lova att jag fick mig ett gott skratt. I slutet av boken hade mamma skrivit några ord om mig:

Om sanna

Sanna föddes den 14 Juni 1989 kl 09.50 på Skellefteå lasarett efter en 18 timmars lång förlossning och med hjälp av sugklocka. Hon vägde då 2.670 gram och var lite däran pga skada i huvudet efter sugklockan och hon hade förlorat en hel del blod eftersom bla navelsträngen låg runt hennes hals och blev därför avklippt i tidigt skedde. Hon hamnade i kuvös i 4 dygn men vi fick sedan lämna lasarettet efter 9 dygn.

Hon har alltid varit duktig på att klara sig själv. Redan som liten skulle hon klä sig själv och då för husfridens skull fick man väcka henne nästan en timme före då hon normalt behövde gå upp för att hon själv skulle få trassla på sig sina små strumpor m m och må fasen ta den som försökte hjälpa henne.

Under hennes uppväxt har hon hunnit vara hos en alldelens underbar dagmamma som tyvärr gick i pension när Sanna var 3 år men som plåster på såret fick Sanna då en lillebror (Magnus). Sen fick hon börja på ett dagis som heter Ringen, var ledig ett år pga att hon fick en lillasyster (Jonna). Och så var det dags för 6 årsverksamheten som samarbetades mellan skolan och dagiset trollsländan. På trollsländan pysslade Sanna mycket men hon fuskade när sakerna t ex klistrades så tejpade hon istället och då gick det mycket snabbare och hon kunde göra flera likadana saker. När hon sedan gick i 1:an kom hennes andra lillebror (Jonas).

Innan hon började skolan var hon inne i idrottens värld. Först simning och fotboll, efter ett par år kopplades hockeyn och innebandyn på. Simningen slutade hon med i 4:an men de andra idrotterna håller i sig, fortfarande med glädje.

Sanna har alltid varit en snäll tjej, hjälpt till hemma, följt och hämtat syskon på dagis och fritids, hon har ju haft sina trotsperioder men det hör ju till. Hon går nu i 8:an, trivs i skolan och vill ha bra resultat vilket hon verkligen visar då hon sitter med sina böcker på kvällarna framför köksbordet. Hmmmm en sak är ju förstås inte bra, det är att det nu förtiden alltid går åt så mycket pengar när hon ska i väg någonstans, framförallt idrotten. Men det är hon nog värd.

Från Sannas mamma Monica.

Haha, det var som kul att läsa vad mamma knåpat ihop för liten berättelse om mig. Kanske inte varit världens underbarn men jag tror ändå att jag skött mig rätt hyffsat. Rätt så intressant läsning va? ;P

 HAHAHAH

Nu tjatar lillebrorsan på mig att jag måste komma och kolla på nå tv - spels grejs, typ wiiiiiiiii, ciaaaaaaao!